Sir 24

a 3. Vish 7,25

b 5. Ps 139,7

c 8. 5 Mos 4,6.32,9; Ps 147,19

d 9. Ords 8,22

e 10. Ps 78,68.132,13

f 12. Sir 17,17

g 13. Hes 31,3

h 14. Sir 39,13

i 18. Se Apokryfiska skrifter och Nya testamentets text i Ordförkl

j 20. Ps 119,103; Sir 23,27; 21; Joh 6,35

k 23. 5 Mos 4,1.33,4; Bar 3,37.4,1

l 24. Jfr v. 18

m 25. 1 Mos 2,11

n 26. Jos 3,15

o 27. 1 Mos 2,13

p 34. Sir 33,18

Vishetens lovprisning av sig själv; hennes inbjudan. Syrak en vishetslärare för kommande släkten.

1 Visheten prisar sig själv

och berömmer sig mitt ibland sitt folk. 2 I den Högstes församling upplåter hon sin mun

och berömmer sig inför hans härskara:

3 Jag utgick från den Högstes mun,

och såsom en dimma övertäckte jag jorden. 4 Jag tog min boning i himlahöjderna,

och min tron stod på en molnpelare. 5 Jag allena genomfor himlarunden

och hade min väg genom avgrundsdjupet. 6 Bland havets vågor och över hela jorden,

bland alla folk och folkslag härskade jag. 7 Hos alla dessa sökte jag en vilostad.

I vems arvedel skulle jag väl finna ett hem? 8 Då fick jag en befallning från alltings skapare;

han som hade skapat mig lät mig finna en varaktig boning.

Han sade: »Slå upp din boning i Jakob;

i Israel skall du hava din arvedel.»

9 Före all tid, i begynnelsen skapade han mig,

och aldrig någonsin skall jag upphöra att finnas till. 10 I det heliga tabernaklet gjorde jag tjänst inför honom;

likaså fick jag en fast boning på Sion. 11 I den stad som han älskar lät han mig sammalunda finna ro,

och i Jerusalem är nu mitt herradöme.

12 Och jag slog rot hos ett ärat folk,

i Herrens ägolott, i hans arvedel. 13 Jag sköt i höjden såsom en ceder på Libanon,

såsom en cypress på Hermons berg. 14 Jag sköt i höjden såsom en palm i Engedi,

såsom en rosenbuske i Jeriko, såsom ett skönt olivträd på fältet;

såsom en lönn sköt jag i höjden. 15 Jag spridde doft såsom kanel och välluktande aspalatus;

såsom finaste myrra utsände jag vällukt,

såsom galban, sjönagel och stakte

och såsom rökelsemolnet i tabernaklet. 16 Jag sträckte ut mina grenar såsom en terebint;

präktiga och sköna voro mina grenar. 17 Jag slog ut i fägring såsom ett vinträd,

och mina blommor gåvo präktig frukt i myckenhet.

19 Så kommen då till mig, I som haven åstundan efter mig,

och matten eder med mina håvor. 20 Ty att tänka på mig är sötare än honung,

och att hava mig till besittning är förmer än renaste honung. 21 De som äta av mig, de skola hungra efter mer,

och de som dricka av mig skola törsta efter mer. 22 Den som lyssnar till mig, han skall icke komma på skam,

och de som beflita sig om mig skola icke synda,

23 Allt detta gäller Guds, den Högstes, förbunds bok,

den lag som Moses gav åt oss,

en arvedel för Jakobs menighet; 25 den lag som låter vishet flöda såsom Fison

och såsom Tigris i förstlingsfruktens tid; 26 som låter insikt rikligen strömma såsom Eufrat

och såsom Jordan vid skördetiden; 27 som låter tukt stråla fram såsom ljuset,

såsom Geon vid tiden för fruktskörden. 28 Den förste lärde icke känna henne till fullo,

ej heller den siste har utrannsakat henne. 29 Ty djupare än havet är hennes tanke,

ja, än det stora havsdjupet hennes rådslag.

30 Men jag var såsom en kanal från en flod

och såsom en vattenledning som ledde ut i lustgården. 31 Jag sade: »Jag vill vattna min örtagård

och rikligen fukta mina trädgårdssängar.»

Men se, då blev kanalen för mig till en flod,

och min flod blev till ett hav. 32 Alltfort vill jag låta tukt stråla fram såsom morgonrodnaden

och låta den lysa vida omkring. 33 Alltfort vill jag låta min lära strömma fram såsom profetiskt tal

och lämna den efter mig till alla kommande släktled.

34 Så sen då att jag icke har mödat mig för mig själv allena,

utan för alla dem som fara efter visheten.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m ⁿ ^o ^p